Den som är frisk vill mycket men den som är sjuk vill bara bli frisk. Så sant som det är sagt.

Jag lallar runt med min dränpåse i ett band i skärpet (jo jag har dolt den i en tygpåse så andra slipper se) och leker Carpe Diem. Vissa dagar är bra, andra inte. Knaprar mina tabletter efter klockan för att hålla infektioner och smärta i schack och allra helst helt frånvarande och det går rätt bra.

Smärtan i såret känns bara när jag anstränger mig, dvs vänder mig i sängen, reser mig upp från liggande eller sittande i soffan och liknande, och det känns mindre och mindre varje dag. Har inte behövt ta de snabbverkande morfintabletterna än, så det är väl nåt positivt ändå.

Jag lyckades tigga till mig en tid på vårdcentralen idag också för att få någon att bara titta till det och se att det ser ok ut, och det gjorde det. Men det är så mycket i dränet fortfarande att jag får gå med det till på fredag. Blä.

Men man vänjer sig vid sånt också, konstigt nog.