Efter att ha rivit den gamla kassa kojan vi hade i oxeln började det smidas planer på att bygga en ny. Ett förestående övernattningsbesök nästa helg av två klasskompisar blev katalysatorn som fick planerna att sättas i verket – knappt 4 m upp i vårt enorma körsbärsträd.

Ska man bygga så högt upp och dessutom till så stora barn så är det förstås viktigt att kojan är ordentligt byggd av bra virke – inga halvruttna restbitar från något annat som varit ute i väder och vind. Så under ledning av byggnadsingenjör O Edlund, vars permittering kommer väl till pass här, har kojbygge 2.0 satt igång.

Riktiga reglar undertill, golv som snattas från insidan av stallet (dvs torrt fint virke som bott inomhus hela sitt liv) eftersom det ändå ska bort, och så kör vi!

Villkoret för bygget har varit att barnen ska vara med och bygga, annars bygger inte O något heller. Vid en tidpunkt när plattformen var klar var motivationen hos A o H av det lägre slaget. Det avhjälptes med ett enkelt konstaterande att om det inte finns väggar på kojan när kompisarna kommer ner så kan dom fetglömma att dom får vara och leka i kojan.

Tre tioåringar trängas 4 m upp i luften utan skydd? Nej tack.

Och det fick fart på dom minsann, speciellt H, vars kompisar det är som kommer ner… Idag har dom tex hållit på hela dagen ute i regnet och snickrat och grejat, och nu börjar det verkligen likna en koja.

Dom går alltså till stallet och monterar ner  innerväggarna (som ändå ska rivas), bär ut dom till körsbärsträdet, sågar till och monterar. Himla praktiskt.

Så nu börjar det verkligen se ut som en koja; hål för fönster (dom har hittat en bit plexiglas) är inlagt mha reglar, väggar är på gång och snart har dom (vi) ett drömhus uppe i ett träd till glädje för både stora och små (takhöjden blir runt 190 cm).