Trötthet och martyrskap i ett?

Hela veckan har jag varit trött, obeskrivligt trött. Förra veckan var tvärtom, då var jag full av energi, och jag vet inte om det är baksmällan av det jag känner nu eller vad det är.

Torsdagar är normalt den dagen då jag bakar bröd. Jag har lyckats hålla liv i en surdeg rätt länge nu och bakar av den varje vecka. Varför torsdagar? För H har simskola på fredagar och han måste ha matpakke med sig. Så, måste man baka bröd för det? Nä såklart inte, men det är ganska skönt att ha nybakat bröd inför helgen.

Och så är det bra att tvinga sig att göra något ibland för att rycka upp sig – vem vet, det kanske funkar?

Och just idag funkade det faktiskt. Medan barnen somnade och brödet jäste låg jag och halvsov på schäslongen och lyssnade på vår körinspelning från förra veckan (heja narcissismen!), och tro det eller ej – efter den lilla tuppluren började kvällen som på nytt!

Så nu är allt upp och ner, dvs som vanligt. Klockan är halv elva och kvällen har just börjat 🙂 och jag kommer få ångra mig imorgon bitti.

Maränger utan äggvita

Jag fuskar i det vegetariska och veganska matfacket ibland, dels för att utmana mig själv rent matlagningsmässigt, och dels för att jag försöker dra ner på min köttkonsumtion (och varför jag gör det senare är en helt annan diskussion som jag inte tänker gå in på här).

För ett tag sen upptäckte jag det för mig helt nya fenomenet Aquafaba. Det är spadet i burkarna med inlagda baljväxter, ni vet det man spolar bort när man ska laga mat med tex kikärter. Det visar sig att det gör sig utmärkt som ersättare för äggvita i de flesta baksammanhang, och är välkänt för veganer såklart. Personligen tycker jag att om man kan slippa ta äggvita och istället använda en produkt som man annars skulle kastat bort så varför inte?

Men jag vill inte gärna ge avkall på smaken – det blir ju meningslöst att kalla det för ersättare ifall det inte smakar likadant. Och enklaste sättet att ge sig ut i aquafabaland på måste väl vara att baka maränger. Äggvita och socker blir till Aquafaba och socker.

Det finns miljoner recept ute, men jag använde ett som jag moddade lite:

Veganska maränger

Aquafaba från 1 paket bönor (tänk på att inte använda saltade…)
1,5 dl socker
1,5 tsk citronsaft
1/2 tsk vaniljsocker

Vispa upp vattnet från bönpaketet tills det är skum. Blanda ner socker, citron och vaniljsocker. Vispa sedan en bra stund, minst 10 minuter (tar längre tid än med äggvita) tills det blir fast och fint som vanlig marängsmet.

Klicka eller spritsa ut marängerna på en plåt, grädda i 100 grader 90 minuter, låt svalna på plåt i ugn.

Som vanligt med andra ord, fast utan ägg.

Försöker vidga mina vyer i matbutiken

Eftersom jag bor helt ensam just nu och inte behöver tänka på vad andra ska tycka om den mat jag stoppar i mig, försöker jag bredda perspektivet lite. Det gör att det är mycket roligare att gå i mataffären om inte annat!

Dagens nya bekantskap (i jakten på hampafrö, en annan ny potentiell bekantskap) var Nyponskalsmjöl. WHAT?! Varför? Första tanken är ju att det är ett desperat försök i dessa vegotrender att försöka göra geschäft på vad som helst som är vegetabiliskt och som går att mala ner och kalla mjöl.

Andra tanken är misstänksamhet – ”Vad vet dom som inte JAG vet?!” vilket när det gäller Nyponskalsmjöl är rätt mycket. Antar jag. Bara det att det finns lixom…

Men sen måste man ju börja kolla lite på nätet vad man har det här mjölet till, och den första tillämpningen kommer som en blixt från klar himmel: Nyponsoppa!!! No shit Sherlock att man kan göra nyponsoppa av malda nyponskal….Jag kollar vidare.

Och det verkar som det är en bra grej till bakning. Sajten MyTaste har många recept som innehåller nyponskalsmjöl – bröd som ser väldigt goda ut såklart, och som tydligen är glutenfria (apropå mattrender…) och pannkakor som ju då naturligt nog blir rätt så c-vitaminrika och det är ju inte så tokigt. Hemgjord müsli verkar också vara en grej för nyponskalsmjöl och bakverk för folk som av olika anledningar behöver reducera sockermängden i sötsakerna.

Så det kan ju vara lite spännande – det ger färg och lite syra tydligen och det kan ju vara en bra grej i många sammanhang. Så ja jag är nyfiken men för 68 kr paketet tror jag att jag håller i mig ett tag till. Ingen early adopter av mig den här gången heller. Jag ser trenden men väljer att ställa mig vid sidan 😀

Surdegsvakt

Bubblande rågsurdeg

En vän är i USA i lite drygt en vecka, och som nybliven göteborgare (inte än jag vet, men jag kör wannabe tills vidare) måste jag ju hänga med i svängarna när hon vill ha vakt till sin surdeg. Ja för man har väl surdeg och dricker hembrygd öl när man bor i Göteborg – speciellt åt Linné/Majorna-hållet?!

Inget surdegshotell fanns det tydligen heller, men den flugan (?) kanske dog 2011 när den kom. Men jag tar gärna chansen att få en surdeg att överleva – hittills har jag dödat alla jag kommit över i mitt liv, men någon gång ska väl vara den första som den överlever för mig.

Det är en liten rågsurdeg i en gammal honungsburk, och korrekt hipstermässigt mjöl handmalt av en namngiven mjölnare i Halland följde med för matningen, samt tillhörande bok om hur man gör med surdegar för att ta hand om dom och baka från dom.

What could POSSIBLY go wrong?!

Men det är tydligen inte så mycket meck med dom som jag minns. För det mesta står den där  sin burk på en hylla i kylen och gottar sig, och en gång i veckan som jag blanda ut röran med lite Halländskt rågmjöl och lite vatten. Den sväller, och då kan man baka av den och det gjorde jag igår.

Bröd-to-be

Då blev premiärturen för den nya Philips-matberedaren ett brödbak. Kanske inte det den är till för men den ska klara det iallafall (den har ju till och med en knapp med ett bröd på…)

 

Den ska jäsa i en oljad låda så man kan vika in kanterna med bestämda intervaller (först efter en timme, därefter varje halvtimme tills den ”ser bra ut”), en ganska kladdig och meckig historia men inte svårt eller krångligt.

Ser bekant ut?

Sen kom ju det stora kruxet då för en helt vanlig svenne som jag, som varken har skägg eller eget mikrobryggeri och brukar baka helt vanligt jästbröd….JAG HAR JU INGA JÄSKORGAR!!! HUR ska det gå?!

Vadå ”vad är en jäskorg?” ? Har du inte hängt med??!! Det är en korg, rund eller oval, som du kan köpa för 100-300 kronor och säkert lite mer än det från de ”rätta” återförsäljarna, och som du mjölar in och jäser dina bröd i…

Ja, nä det hade jag ju ingen, så jag körde på vanliga skålar med en ordentlig dos mjöl runt degklumpen istället. Tror det gick bra det med.

Bröd blev det också efter ytterligare en stund, men inte så särskilt stora. Kanske inte ska vara det heller, eller så är det mitt oerfarna handlag med surdegar. Det går ju såklart som alla bröd på handlag och fingerspitzgefühl, och det tar ett tag att få till förstås. Men det blev gott, lite kompakt rågbröd, och trots mitt raljerande över surdegar och hipsters så är det ju himla gott med surdegsbröd och jag är ju naturligtvis i grund och botten avundsjuk för att jag själv inte har någon surdeg.

Men nu har jag ju det! Och jag blev lite sugen på den boken som kom med lånet av surdegen också – det fanns mycket att göra sig lustig över i den boken också, men mycket som i grund och botten är intressant och lärorikt, så jag ska nog bita mig i tungan även när det gäller den. Skadar ju aldrig att vidga sina vyer, som bekant.

Imorgon är det matningsdags för gojet i burken och det vill jag ju inte glömma eftersom jag vill att den ska växa sig stor och vacker så jag får med mig en 50-grammare den dagen jag lämnar ifrån mig burken igen!

Liiite nyfiken på att lära mig mer, det måste jag erkänna!

Surdegsbak för latmaskar

image

Ja surdeg blir gott bröd, håller med. Men vilket härk att hålla liv i eländet mellan baken. Tycker jag, är väl bäst att tillägga.
Så när man får syn på surdeg a la torrjäst är det värt ett försök. Fyra timmar från start till mål, rågmjöl och vetemjöl special har vi.
Men njä, efter vanlig brödprocedyr (följde noga instruktionerna, trots att det egentligen bara var vanlig bakning) blev det två rätt kompakta och ointressanta limpor. De går ner, javisst, men mitt eget vanliga jästbakade är godare och finare.
Så Bagarns Råg Surdeg går i soptunnan hos Pernilla-Sverker. Inte bara för den märkliga avstavningen.