Igår cyklade jag elva mil. Det berodde dels på en felberäkning (som jag mätte var det bara tio) men dels på att det gick så himla bra med dryga sex mil dagen innan att jag tänkte att fyra mil till går fint. Förutom det att det inte riktigt var 6 mil, utan mer fem och en halv, så summa sumarum var det ganska stor skillnad i sträckan Sunne-Hagfors och Hagfors-Grangärde.

Jag har passerat halvvägs på min 52-milacykling och mer än det. Halvvägs var ungefär vid Tyfors nära gränsen mellan Värmland och Dalarna. Då var jag vid gott mod och tänkte att ”nu jädrar, fyra mil till Grangärde, det fixar jag”. (Även det var en felräkning, nästa skylt talade om att det var femtiosex kilometer, men jaja). Ont i vänster knä hela vägen gjorde att det gick ännu långsammare än det borde ha gjort. Backarna upp till Fredriksberg och Säfsen och sen vidare till den högsta punkten på hela resan var mjuka och fina men uppför likväl.

Begränsat med klimax när jag äntligen var uppe…väg både framåt och bakåt (no shit, Sherlock…), plant och ytterst odramatiskt, snarare stillsamt och väldigt fridfullt. När det inte susade förbi en bil i hundra knyck förstås.

Lite mer pukor och fanfarer hade inte skadat alls.

Tungt resten av vägen, ont i knät och förbannat blött. Ja för så fridfullt som på bilden ovanför var det bara i korta stunder. För det mesta regnade det och ibland vräkte det ner. Du vet såna där regnskurar som man hajar till av där inne i huset eller lägehnheten, och som får en att titta ut och säga ”Hoppsan, där vred någon om duschen ordentligt”. Flera sådana cyklade jag igenom, och nu när jag sitter och skriver det här kommer det ännu fler. Men nu är jag torr och mätt inne i mitt tält och struntar fett i hur det vräker. Ja förutom att det gör att mina skor inte torkar nåt vidare och jag inte hör ljudet från podcasten i min lilla högtalare trots att jag har den lilla Musicangeln på högsta sprutt.

För dom av försäljaren på Naturkompaniet GARANTERAT vattentäta skorna är INTE vattentäta. Fötterna var det första jag blev blöt om någon gång vid halv åtta på morgonen, och det var inte fotsvett det lovar jag… När jag köpte dom talade jag om precis vad jag skulle göra, att jag skulle cykla långt och inte ville ha mer än ett par skor med mig och att det är viktigt att dom är vattentäta så jag inte behöver gå med blöta skor. Han förstod precis och tog fram dom här. 

Jag var skeptisk; tygskor om än GoreTex-märkta, kan dom vara vattentäta? Jojomen, dom här var det, han hade själv ett par (såklart) som han haft i flera år (såklart) och cyklat till och från jobbet med varje dag (såklart) utan att bli blöt. Han visste väl vad han pratade om tänkte jag, och Salomon borgar ju för kvalitet så kör på.

Jag vet inte var jag har kvittot, men ett besök ska han få iallafall och höra att han inte ska lura i folk skitsnack bara för att få sälja skor, utan ge folk det dom vill ha istället. Det var tårna jag blev blöt om först, så det rann inte ner ovanifrån, bara så det är sagt.

Jaja, nog med gnäll. Är framme i Grangärde iallafall, fick en pizza till middag och den snälla campingägaren Mahmut tillika pizzabagaren delade mobilt med mig så jag fick internetuppkoppling så länge jag satt inne i pizzerian iallafall.