Det visade sig att de trevliga människorna som äger Rossa Camping hyr ut sin mark åt elaka, vresiga småpåvar som agerar på eget bevåg och kräver att alla ska kunna de oskrivna regler som finns på campingen. Annars blir de arga. Inte för att det märks när de blir arga, för de går på med full attack redan från början, som pitbulls. 

Jag har bestämt mig för att jag inte vill låta människor som ger dålig energi få någon plats att försura mitt liv på, så jag drog till Borlänge istället. Ont i knät? Jajemen, men fantastiskt vad lite ibumetin kan göra ändå…

Själva Grangärde centrum var en otrolit söt liten by, så allt gott om Grangärde fortfarande. Ett litet torg med en ICA Supermarket och en massa trevliga dalmasar som undrade vart jag var på väg och varför då och var kommer jag ifrån och annat trevligt. 

Och man kan känna sig trygg i Grangärde, Durexautomaten hänger fortfarande kvar på en vägg. Ser inte ut som att det är något kvar i den däremot, och jag är lite osäker på om tjuvlarmet var riktigt inkopplat…

Fin tur, humöret på topp, vääääldigt trött i låren. Fem mil idag var nog lagom.

Temat för den del av turen som går genom Rämshyttan och Idkerberget var, förutom en fantastiskt gullig och mycket dalalik och rätt aktiv bygd, bra hus för läskiga filmer. Mitt i gulligaste dalabygden, Tuna Hästberg, reste sig plötsligt ett högt torn som är så gammalt och övergivet att fönsterrutorna har spruckigt och det ser allmänt creepy ut. När man kollar på hitta.se tex så är det inte markerat med annat än nr 2.

Och strax innan hade jag åkt förbi det här trevliga bygget. Det lägre huset har på baksidan ett stort gapande hål högt upp mitt i huskroppen. Antar att det varit en in/utgång för något man lyft ut med kran eller nåt. Det här är en aktiv verksamhet och det som ligger inne på ”gården” är enorma rader/högar med antingen grov makadam, sand eller något som ser ut som helt vanlig jord (på bilden).

Inte så många tankar idag.