När man har rest mitt i natten är man ofta ganska mör, trots att det inte är särskilt jobbigt att resa (om man inte löper amok på FRA då förstås…), så dagen idag blev ganska slö.

Underbart att vara hos mina nära och kära igen, det var ju ett tag sen vi sågs. Kul att se hur dom har fixat med lägenheten och parken utanför sedan jag såg det sist, nya kaktusar bland vackra stenar. För övrigt var bilen full av sten när dom kom och hämtade mig på flygplatsen också – stora enfärgade stenar, rundslipade av vatten och gnugg mot andra stenar. Och som nu blir plantavskiljare i en park långt från vattnet. Så kan det gå om man är en sten och inte passar sig när mor och T går förbi och är på stenhumör.

Dagen idag förflöt lugnt, min enda tur utanför dörren var att gå ner till stranden, kika in i diverse mimosabuskar samtidigt som jag försökte hålla mig orienterad om eventuella sällskapliga ormar. Innan jag gick ut hade jag läst diverse dumma beskrivningar som ”under yellow blossom bush” – dvs under en mimosa, men inte ett ord om att den där ”yellow bush” bara blommar ca 3 veckor på hela året, eller ”on the other side of the crack” – hur kan dom veta vilken sida av sprickan jag kom på (det visade sig att jag inte kom från det hållet dom hade tänkt) och andra spåniga hintar. Jaja, lätt att vara stöddig ibland men jag störde mig faktiskt på dessa tre. Eller två iallafall, den tredje var fin.

Såg ut över en stängd stadsdel i ett ockuperat land också. Vackert och tragiskt.