Läst: Brobyggarna av Jan Guillou

Vanligtvis tycker jag Guillou skriver mycket bra. Han har en rättfram berättarstil som funkar väl när han ska få fram faktabaserad fiktion, och det är väl det han gör allt som oftast – åtminstone sedan mitten av åttiotalet. Alla böckerna om Hamilton, historien om Arn (som jag iofs bara läst den första delen av) med flera är ett i mitt tycke mycket bra sätt att förmedla relevanta fakta på ett för det flesta lättsmält sätt.

Grunden för det är på plats i Brobyggarna också. Kärnhistorien som boken väver kring är den om järnvägs- och brobyggarnas hårda vardag i det tidiga 1900-talet, exemplifierad genom bygget av Bergensbanen. Parallellt med och integrerad i är en annan historia om Tyska Östafrika och järnväg- och brobyggandet där, kolonialismen och första världskrigets intåg, vilket är den tredje historien.

Alla historierna är spännande och faktainnehållet tvivlar jag inte på (tack Jan för mina nya kunskaper om första världskriget), men jag tycker inte han får till berättelsen som ska binda ihop det hela. Limmet som ska hålla läsaren intresserad fäster inte så bra tycker jag. Och det blir lite segt. Vilket iofs kan vara en bra egenskap för ett lim, men inte i en ebok.

image

Jag vet att andra, tex min mor, har en annan uppfattning. Hon kunde inte lägga den ifrån sig utan sträckläste i tre dagar innan hon kastade sig över uppföljaren. Men jag tyckte inte den här var av sträckläsarkvalitet. En ok bok, men jag tror jag hoppar över uppföljaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.