Japp, plötsligt händer det. Lusten att sy kommer så sakteliga tillbaka. Först som ett litet sug i kroppen, knappt att märka. Sen en morgon står man framför tidningshyllan på Narvesen Continental och håller i senaste numret av Ottobre, utan att man egentligen vet hur man hamnade där. Nästa gång man vaknar till liv sitter man och läser på tunnelbanan, magasin med glansigt papper och fyrfärgstryck, längtar, pulsen stiger, drömmer, ser på bilder av vackra damer. Damer med kläderna PÅ, ska sägas – det är ju kläderna som är själva vitsen här.
Och sen en kväll rätt vad det är så har man klippt mönster och tyger och så är man igång igen. Maken ska på skidresa, dvs flera långa kvällar helt för mig själv då jag kommer sitta uppe alldeles för länge och sy så jag blir alldeles för trött dagen efter, och så gör jag likadant nästa kväll igen.
Vanligtvis är det inte en speciellt hälsosam livsstil, men just nu kan jag inte tänka mig ett tydligare tecken på välmående.
Tjo!
