Mitt hem håller på att bli en djurpark

Här är det naturligtvis fritt fram för låga skämt om barn och äkta hälfter, men det är inte alls det det handlar om. Nä, djurlivet här på landet håller på att bli lite väl påträngande helt enkelt.

En stund efter frukosten idag var det mystiska spår på ett äpple. Små tuggspår. Färska dessutom, inte en aning av brunt. Barnen förklarade sig oskyldiga med så fullständigt blåögd uppsyn att det inte gick annat än att tro dom. Dessutom brukar dom inte ta en så liten tugga och sen lägga tillbaks, det är sånt som tvååringar gör. En minut senare fick gåtan sin lösning. En muslort låg mitt på avlastningsbordet vi har i köket.

Efter en i stort sett musfri vinter så bestämmer sig en mus (flera möss?) att flytta in när våren kommit?! Nog för att det varit jäglarns kallt den här veckan med fem plusgrader och halv storm varje dag (men jag är inte bitter över att jag fått cykla flera kilometer till och från tåget hela veckan i kylan och stormen, neeej då, låter det så? äsch inte då!) och idag var det också rätt snålt med godvädret, men inte flyttar väl möss in för det?

Sätta sig ner och meka med musfällor då, de som var nogsamt isärplockade och rengjorda efter vintern och numera bara var en hög av plastbitar och springfjädrar…men man är väl inte en 40 högskolepoäng i mekanik på examensbeviset för intet?! Klart man fixar att montera ihop några råttfällor (tack YouTube…), agna upp med lite godis och sätta ut.

Ja för var de skulle sitta fick vi en liten hint om. Eller rättare sagt tre små, mörkbruna plupp-hintar. Så nu får vi se imorgon bitti vad det eventuellt har gett.

Det andra djuret i vår blivande djurpark var en av de där gigantspindlarna som lever under varje hus med självaktning. Fast just UNDER huset och helst håller sig där, men som i onsdags satt fint positionerad mitt på en vit vägg så det var det första jag såg när jag vaknade. Jag är inte spindelrädd förutom för en sort och det är dom där bjässarna, för dom är så fruktansvärt stora och köttiga. Inte klarade jag av att slå ihjäl den heller så ingen aning om var den tagit vägen. På väggen är den inte iallafall.

Och så humlorna.

Någonstans i vårt hus är det varje år odlingsplats för humlor. Det är lite oklart var och det är egentligen inte något problem, för man märker det bara när humlorna kläckts och vill ut. Om vi inte råkar vara i huset då så märker man det när man kommer ner för då är det lite för många döda humlor i fönsterkarmarna.

Det låter kanske lite obehagligt, men av de här tre djuren i vår blivande djurpark är 3-4 döda humlor en enkel match. Men idag höll var det visst kläckningsstart, för jag höll på att bli knockad av en riktigt stor och fet och vinglig humla som irrade omkring ute i köket. Släck alla lampor, öppna dörren i solnedgången (och stormen, inte minst) och lura ut humlan. Funkade jättebra. Men humlan var smartare än så och kände hur kallt och blåsigt det var ute kontra varmt och skönt inne så den ville vända. Men inte då, snabba lilla jag hann stänga dörren, 1-0 till mig.

En stund senare ropade barnen att det ringde ute i hallen. Mörkrädda jag kunde väl skitit på mig för mindre, men nu råkade min mobil ligga bredvid mig så jag visste att det inte var den… Och nä det var ju ingen signal som hade låtit heller, men det liksom bzzzz’ade. Stadsbarn som de är antar de naturligtvis inte att det är några insekter som surrar såhär på vårkanten utan en mobiltelefon (ska man skratta eller gråta?!). Men det var alltså humla nr 2, och inte alls någon mobil. Den är kvar i huset för jag orkade inte jaga ut den. Nåt ska jag ju ha att göra imorgon också.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.