Frisk eller sjuk, det är frågan

NAVSå är jag inne på den femte månaden av livet i limboland – dvs sjukskriven från ett jobb jag inte kan gå tillbaka till eftersom det inte finns längre. Eller, arbetsplatsen finns rent fysiskt, men är under nedläggning och folk går i uppsägning en efter en så det går inte att komma tillbaka.

Inte för att det hade varit aktuellt för mig ändå, men det gör det lite mer problematiskt. NAV (Försäkringskassan) till exempel, som vill att jag ska gå i arbetsträning nästa månad, för det ligger i rutinerna för folk som är sjukskrivna pga stress.

– ”Javisst gärna, var ska jag gå i jobbträning?”

– ”På din arbetsplats förstås, för du är väl anställd?”

– ”Ja jo…” för det är jag ju. Anställd alltså.

– ”Men vad ska man jobba med? Det man brukade göra eller något annat?”

Man ska jobba med det man brukade göra, för det är ju det man helst ska tillbaka till – om man vill alltså. När jag förklarade situationen och sa att det inte finns något sådant att komma tillbaka till blev det genast komplicerat. Och jag som bara vill vara till lags frågar öppet vad som händer nu. Är det viktiga att man kommer tillbaka till sin arbetsgivare? För då kan jag ta hand om posten eller vad som helst, men det kommer jag finna föga motiverande som arbetsmorot.

Men NAV hade inga svar för det här var visst inte helt A4.

På senaste besöket hos fastlegen tog jag upp det här dilemmat och undrar om hon vet hur man gör för att göra rätt. Hon såg mest förtvivlad ut över systemet och tröstade mig med att det hur som helst inte är aktuellt med jobbträning för mig, och att jag ska fortsätta gå på SATS, lämna och hämta i skolan, fasta rutiner, göra saker som ger energi och bara skita i allt annat.

Tack och lov för bra läkare som ser det man själv inte ser. För även om jag känner mig stark ibland så höll jag nästan på att börja gråta av lättnad när jag kom hem. En lättnad över att inte bli kritiskt granskad och misstrodd, utan tvärtom är det läkarna här som strängt säger åt mig att sitta ner och vara tyst och göra som dom säger. Jag hoppas alla läkare är så bra på att läsa folk som de jag har. Halleluja för Frogner Helsesenter.

Mer träning

Efter att i åtta veckor enbart ha tränat Body Balance,

enligt SATS en blandning av Pilates Tai Chi och Yoga, var det dags att ta steget vidare och prova på en annan typ av timme. Som en person totalt utan förmåga att koordinera sina kroppsrörelse snabbare än modell Snigel, är alla typer av dans, step och liknande HELT uteslutet. Jag blir både svettig och utmattad av det men inte av träningen i sig, utan av att försöka hålla takten, använda rätt fot framför den andra, gå i kryss framåt och bakåt samtidigt som armarna vevas i en cirkulär rörelse över huvudet – nej fram och tillbaka framför kroppen var det visst just nu- eller nyss, för nu är det något annat ja….

Så det blev Shape. Med en stilig fransman som ledare. Han hade just haft ett Zumbapass före men det verkade inte bekomma honom nämnvärt. Shape är en sorts styrketräning med enkla verktyg (stång, gummiband och en liten hal matta). Perfekt att göra i sin egen takt, dvs göra 4 rörelser när alla andra gör 8 och lite andra tricks för att hålla det på en nivå som passar mig. Bra ledare, ambitiös men inte sådär jobbigt flåshurtig.

Har redan bokat in mig på samma pass nästa vecka. Bäst att göra det nu innan träningsvärken sätter in så jag inte kan röra musklerna. Tur att jag fuskade, annars hade det blivit mycket värre.

Hälsotecken

Den bästa tiden när man är sjuk är när man inte är sjuk egentligen och bara har betalt ledigt och kan glassa runt och göra allt det där roliga man inte hinner med när man jobbar. Tyvärr är det ju så att om man är så frisk är man ju inte sjuk utan bara en simpel försäkringsbedragare.

Min situation just nu är i limboland. Inte så sjuk att det är behov för att ligga i sängen, ta medicin eller besöka läkare för behandling, så på så sett är jag frisk. Men med noll kraft eller motivation,  så trots att jag tekniskt sett har all tid i världen att vältra mig i mina symaskiner, kokböcker och annat som jag älskar, har jag ingen lust. Noll. Zip. Nada. Jag är inte intresserad. Det känns oöverstigligt att ta fram tyger och mönster och börja ett syprojekt, oavsett hur litet.

Men igår kom ett litet hälsotecken. Jag sydde två namnlappar till kidsen – skattkarta på framsidan och reflextyg på baksidan. Och det var himla kul! Två timmar per styck tog det och det var inte ens jobbigt.

image

Och som om inte det var nog avslutade jag mitt första band jag gjort på väldigt länge. Efter att jag byggde min hemmagjorda Maru Dai av lite kartong, en hink och några blompinnar gick farten upp betydligt i flätandet, så numera finns det ca 50 cm lila och vitt handflätat bomulssnöre att tillgå för den som har behov.

image

Lite snöre, en namnlapp javisst….men för mig numera oerhörda framstegstecken, så TJO för det!!

Pilatestant

Dom säger ju att långa promenader är så bra för att rensa tankarna i största allmänhet, och flera bekanta som varit i den situation jag är nu intygar den positiva effekten för kropp och själ. Så jag tänkte pröva. Jag tog bussen ut till Huk och gick hem, drygt fem kilometer. Det tog en dryg timme och när jag kom hem var jag ganska trött. Av fem kilometers promenad…

Jag har väl aldrig varit något atletiskt vidunder direkt, men det här var kanske sämst någonsin vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det allmänna hälsotillståndet som såklart även sätter sig på kroppsfysiken.

Så jag anmälde mig till en Pilatestimme på SATS. Tänkte att yoga var för jobbigt (det är ju ganska mycket styrka plus mycket stå med huvudet upp och ner vilket inte känns så frestande just nu när jag lätt blir yr). Pilates skulle i min värld vara yoga light, mer stretch och avslappning och så lite träning också förstås.

Och det var det!! En timme pilates i fredags var precis det jag hoppades på. Lugnt och stilla, mycket core-träning som man kunde göra lättare om man ville (och det ville man…)

image
Bilden är från SATS film om Pilates. Äras den som äras bör.

Musiken var lugn, stämningen var avslappnad och koncentrerad, folk kämpade med sina mage-rygg-övningar, instruktören hade lugn röst, ingen hets och inget Namaste och annat yoga-lingo och attityd som jag tycker kan vara lite pretto. Men det är väl bara för att jag ser det utifrån.

Så om Pilates är tantgympa så okej, men just nu är det perfekt för mitt huvud och min kropp.

Hade tänkt gå upp på G-8 Summit en dag med vackert väder, men jag inser att det nog får vänta. Jag är inte fit för det kan vi säga.

Frisk men sjuk

Jag ligger inte till sängs illamående, jag har inte ont någonstans, jag har inget som något kan smittas av (utom möjligen löss då men det är förhoppningsvis historia nu) men ändå är jag sjuk. Jag orkar inget, har liten koll på vad som hänt mellan lämningen och hämtningen i barnehagen och ändå har dagen gått och jag har inte fått gjort något av det jag tänkt. Inte ringt någon av de jag tänkt ringa, fortfarande inte gått ner med grejerna i källaren, definitivt inte börjat på något syprojekt (huvva, känns helt fjärran) och inte försett min familj med fantastiska middagar.

I förrgår var jag innne på intranätet på jobbet för jag behövde göra två reseräkningar. Jag satt alltså hemma vid bordet i syrummet och la in lite text och siffror på en websida. Det tog för det första nästan två timmar. TVÅ timmar. Och sen var hela dan förstörd. Jag hade en enorm huvudvärk, kände mig helt nertryckt i skorna (det hade gått bra att göra reseräkningarna, inget att vara nertryckt över) och kände mig deprimerad i flera timmar efteråt.

Idag hade jag lite dialog med en kund som gjorde att jag ville gå och kolla några saker. Samma då; fysiska åkommor som huvudvärk, ledsamhet, matthet, ont i magen som om jag var jättenervös… Fruktansvärd stresskänsla. Läskigt. Och då gjorde jag ändå något jag brukar gilla – Excel! Men det hjälpte inte.

O tycker det är självklart – jag är sjuk. Men jag känner mig ju inte sjuk, bara….konstig och inte som vanligt…

Jag är oändligt tacksam mot min läkare som sjukskrev mig utan vidare, hon kände nog igen det hon såg. Att gå till jobbet hade inte varit hälsosamt just nu. Hoppas det snart går över, men det blir inte bättre av den övriga arbetssituationen med en juridik och sakbehandling som är helt ny för mig. Facket hjälper till lite grann, men ärligt talat undrar jag vad jag betalar min fackavgift för; de pengarna jag lagt där betalar ganska många advokattimmar. Det ska jag ta mig en funderare på när allt det här är över.

När allt det här är över…..va härligt det låter…men ändå så långt bort…