Sophantering i Stockholms skärgård

Den svenska flaggan vinkar farväl till Saltsjöbaden

Den här helgen var vi och tittar till huset på Orrö i Stockholms skärgård. Det tar lite tid att komma hit, men det är det värt. Jag älskar det här stället, trots alla dess skavanker och behov, men det är MITT (well och min fasters förstås) och det är den enda punkt som varit fast i hela mitt liv – trots flyttar och fnattande överallt så har Orrö varit kvar. Låt vara att det bytt namn från Orrö till Orrön då, men såna detaljer gills inte. Det har dessutom historiska grunder; när Orrön först dyker upp i omnämnanden så är det som Orrön.

Vägen dit är bara sjövägen med Waxholmsbåten, antingen från Saltsjöbaden eller Stavsnäs, alternativt egen båt.

Vägen över Saltis tar cirka två timmar.

På söndagen kom grovsopbåten  (en flytande sopstation)  och då gäller det att passa på om man vill bli av med nåt. Och det vill man gärna på en ö dit man bara kommer med Waxholmsbolagets benägna assistans, för av någon anledning är det mycket lättare att ta ut saker än att ta hem skräp…

Lördagen gick därmed åt till att röja ur boden uppe på berget. Farfars snickarbod, som är ca 15 kvadratmeter stor men som man knappt kommer in i (om man nu av en händelse skulle veta vad man söker efter där inne) på grund av allt skräp som är där. Skräp för vissa, renoveringsobjekt för andra. Lyckligtvis var det stor brist på sentimentalitet idag inför skelett till Baden Baden-stolar, rostiga skottkärror, trasiga partytält, rullar av gammal plastmatta, sjögrästapet anno 1970, markisväv, trippla uppsättningar av unkiga dynor till sagda stolar, en låda med rostiga lås och handtag och mycket mycket annat. Två grillar också förresten.

Junkyard sale

Allt detta samlades ihop och kördes i vagnar ner till Stora Bryggan. Den är inte så himla stor, men det är den som Waxholmsbåten stannar vid på sina rutter. På söndagen gick det två turer med skräp i den lilla båten över till den stora monsterbåten som låg vid Bunkvik.

Andra båtlasset, bara två omgångar var över förväntan.

Det är så underbart här ute, jag verkligen älskar det. Visst, huset är i uselt skick – alla fösterfoder behöver bytas ut, isoleringen är väl inte den bästa och det är svårt att hålla temperaturen över 20 grader mitt i vintern (om man ens kommer hit då pga turlistan), det är långt till havet (ca 5 min att gå) och vi tror att vattenpumpen har gått sönder. So what? Det är inte vinter nu, vi har en löjligt stor, ny och välbyggd altan i bästa solläge, vi ser havet från fönstret och stället kostar oss knappt något. Inom något åt är det bredband ut hit också, bara en sån sak!

Här är det, mitt paradis, sett nerifrån stigen. Välkommen!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.