Att äta ensam  på restaurang har jag lärt mig är något som skrämmer en del. Pinsamheten över att folk ska tro att man är ute själv för att man inte har någon att ha sällskap med. Ja huvva, tänk om dom tror det – det kanske till och med är sant?!

Jag har länge haft en semesterdröm: att åka ensam på semester en vecka. Inte för att jag lider av att ha sällskap, tvärtom, men jag ville åka själv för att se hur man blir bemött när man inte är ett par. Blir man annorlunda emottagen, annorlunda behandlad på restauranger/cafeer/barer o andra vattenhål man har som turist? Det har ännu inte blivit tid för den där ensamsemestern men jag har använt jobbresorna till det istället, så drömmen eller testet är genomfört – om än i små portioner.

Som igår till exempel. Mellan två resor (jobbresa till Stuttgart och semester på Cypern) har jag ett knappt dygn i Frankfurt som jag vill utnyttja på bästa sätt. Först och främst ut och se på stan med allt vad det innebär, och sen lite mat. Ensam.

Det var en fantastiskt fin liten italienare – en sån där restaurang man vill hitta men aldrig gör, utan hamnar i turistfällorna istället. Underbar mat och fantastisk service. Jag åt buljongsoppa med bröd och pecorino till förrätt och fylld calamares till varmrätt. Det var bland det bästa jag någonsin ätit! Ett stort glas gott rött vin till, lite bröd och oliver, en grappa o espresso till efterrätt… Life is sweet… Och hela kalaset kostade €50, dvs under 400 kr.

Needless to say är det där jag äter lunch idag innan jag drar vidare söderut.