En bra dag kan betyda att man går på tur!

Och det gjorde jag igår. Gick på tur alltså, eftersom det var en bra dag. (Dagen innan var en dålig dag med huvudvärk och tung i kroppen hela dan + sov en timme runt lunch, dvs inte så bra, så vi gillar bra dagar)

Jag körde ut till Kolsås efter lämning i barnehagen och kom väl ut vid tiotiden med målet att gå upp Kolsåstoppen. Fem timmar senare kom jag ner igen efter att ha gått upp Lilla Kolsåstoppen och Södra Kolsåstoppen. Då visste jag inte att det fanns en norra också, men det hade inte spelat någon roll för jag var alldeles nöjd som det var.

Det var inte riktigt vad jag hade väntat mig; många kända motorvägsturer i Marka går på rätt breda stigar där det är lätt att tex ha med barnvagn, och att gå upp Kolsåstoppen är en sån motorvägstur. Alla går den och det är nog rätt mycket folk i helgerna. Men det var inga breda stigar inte, iallafall inte den turen jag tog. Smala, ibland osynliga stigar längs bitvis ganska oländig terräng. Urskog alltså. Dvs skogen på riktigt. Ganska härligt att dom låter det vara så orört ändå.

Uppe på topparna var det väl lite av ett antiklimax får man väl säga. När man kämpat sig upp – ja jag säger Kämpa, trots att jag vet att de flesta skuttar upp lätt på en kort stund. Jag är inte De Flesta, jag är i ytterligt dåligt skick och kondition och tar god tid på mig. Har försökt mig på tuffare turer och tagit mig seriöst med vatten över huvudet (Skåla opp för två år sen) och så känt på vad som är max vad jag klarar av (Galdhøpiggen) och det dröjer innan jag gör något sådant igen. Toppturer är helt enkelt inte min grej än så länge.

Men iallafall, väl där uppe vill man ju bli belönad för att man gjort nåt bra, eller hur? Lite utsikt, till exempel? Jag har ju sett de vackra bilderna från toppen och visste lite vad jag skulle få se där uppifrån. Och det var kanske tur det, för när jag kom upp var det mest moln över hela. Tillräckligt glest ibland så man såg att man var högt upp, men inte läge för oooohhs and aaaahs. Tyvärr. Halt var det också eftersom det var rätt regningt, och hur bra Meindle än är så är dom rätt hårda och man halkar gärna med dom när det är blött, så det var inte läge att hänga sig utför några klippor. Även om det inte är något jag bangar i vanliga fall när det är torrt och man har mjuka skor.

image

Rätt mycket träd ivägen också (bilden är från Lilla Kolsåstoppen, det var molnigare på Södra), så inte så mycket panorama som jag fått intryck av.
Men man kan som bekant inte få allt; jag fick en skön tur, träningsvärk i låren idag (dvs kvitto på att jag gjort något), fem timmars stillhet i skogen utan att möta en enda människa och en massa frisk luft. Bara en kvarts biltur hemifrån.

image

image

Dessutom fick jag återigen testat Locus Maps och se vad deras kartor och offline-hjälp egentligen går för – och tack och pris för det, för utan det hade jag gått runt där fortfarande och försökt hitta vägen ner. Otroligt vilken detaljrikedom de har.

En mycket bra dag, med andra ord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.