Motionsprogrammet går vidare

image

Veckorna går och så gör även mitt Runkeeper 10 k sub 65. I förrgår avverkade jag pass nr 32 av 61, och det var det längsta jag någonsin sprungit i hela mitt liv – 11,3 km (plats för applåd -HÄR-). Vi är mitt uppe i lappmarken, dvs skog skog och åter skog. Husen är väl församlade i små byar som dels inte är så många, och dels bara har 2-3 hus i varje, så det är ganska enformigt.

Vi bor vid den röda pluppen nere till höger, Bastunäs, och tarmen från oss till närmaste korsning är 4 km lång och kantad av…just det, skog. Inga hus så långt ögat når, och inga sjöar, berg eller något annat att fästa blicken på. Ganska enformigt, så för att göra 11 km ens psykologiskt möjligt åkte vi upp till närmaste samhälle norrut, Gäddträsk, och sprang därifrån. Japp, VI. För O sprang tillsammans med mig! Han tränar för Lidingölopppet i september (3 mil) och gillar att springa med mig för att det går så långsamt (hrmpf) och det är bra träning att springa långsamt.

Kul att man kan glädja någon…

Men hur gick det då med de 11 kilometrarna? Jo, de första 10 gick bra, sen började låren krokna lite, så milen är väl min övre gräns just nu. Lite ont i knäna mot slutet men det känns mer som att det är i muskelfästet pga de trötta musklerna än ”riktigt” knäont.

Längst någonsin – YAY!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.