Det var vinmässa med italienska viner i Oslo idag på Design og Arkitekturmuseet, DogA, och jag och I var där. Totalt 27 olika vinhus ställde ut 3-4 viner var som man fick gå runt och smaka på. Alla sorter; röda, vita, mousserande och dessertviner, och de flesta regionerna var representerade.

I hade gjort sitt förarbete – hon har en bok som heter ”1001 wines to drink before you die” och några av vinhusen i den boken var representerade här och någon enstaka hade till och med tagit med just det vinet som var representerat i boken, så de måste vi ju förstås smaka.

För att göra en tre timmar lång historia väldigt kort, så kan man säga att det var otroligt kul att gå runt där och smaka sig fram. Man fick några centiliter av varje vin att smaka och skölja med (för dom som vill skölja hela munnen) och så stod det hinkar att hälla ut slatten i på varje bord. Ja alltså för det gick inte att dricka alla vinerna, det var det alldeles för många för. Inte för att det hindrade en del från att faktiskt vara rätt så dragna vid sjutiden en vanlig tisdagkväll, fascinerande nog.

Så vad var resultatet, var det något som var över genomsnittet i intresseväg? Jo det var många goda viner, men inte så många som verkligen slog an och som man kände att DET måste jag ha. Det var fyra viner som överraskade och väckte mersmak; två dessertviner, en lambrusco (!!) och ett vitt mousserande.

Lambruscon var den största överraskningen när han hällde upp det; väldigt blålila färg, såg ut som nån svart vinbärssaft med en sån där lite lätt skummig yta som saft kan få ibland. Kall. Jag menar, kallt, blålila, skummigt rödvin???!! Och dessutom Lambrusco, som i min värld är dåligt roséliknande, billigt vin man knappt hade råd med som artonåring men köpte typiskt för ”jordgubbar och bubbel-frukost”. Riktigt dåligt vin, med andra ord.
Men den här lambruscon var i I’s bok över 1001 viner, så något värde måste den väl ha, plus att han var rätt stolt över sitt vin – och väl medveten om att det fanns i boken.
Och det var ljuvligt! Det var alldeles fantastiskt gott och passar som fördrink vilken dag som helst. Fruktigt utan att vara sött och med underbart små fina bubblor. Ge mig!! Men det finns förstås inte på Systembolaget eller Vinmonopolet, så vi får försöka köpa direkt genom distributören.

Ett dessertvin från Sicilien var nästa överraskning. Varför det var en överraskning vet jag inte riktigt, kanske för att jag aldrig egentligen intresserat mig så mycket för området. Ganska sött, nästan lite trögflytande med bärnstensgul färg och en underbar fyllig smak. Passito di Pantelleria Ben Ryé kommer att inhandlas på Vinmonopolet i Oslo City imorgon. Värt att notera är att den var beställningsvara för 301 kr på Systembolaget, men finns i butik för 260 kr på Vinmonopolet…

Sen var det ett dessertvin till som väckte min glädje, men det här var inte lika sött som Ben Ryé utan hade istället en mer ”vinig” smak. Ja jag kan inte förklara det bättre; det smakade mer som ett vin av dessertvinstyp än som ett sött dessertvin.
Gott som hundingen var det iallafall, och jag gråter en skvätt över att vinhuset Cantine Paolini inte har en distributör i landet så jag kan köpa deras Baronazzo Amafi 2013. Men då får jag väl dra till Sicilien då, för även det här kom därifrån!

Och sist men inte minst var det ett bubbel som var mer som champagne, det görs tydligen på chardonnay-och pinot grigio (?) som är huvuddruvorna i Champagne, men odlas i Lombardiet. Det var helt enkelt jättegott; ganska likt Champagne men inte så jäkla surt (säger jag som den champagne-expert jag är…). Franciacorta Animante Brut från Barone Pizzini var det.

Middag blev i museets restaurang där dom bara hade veganmat, så det blev vegetarisk burgare, kanongott.
En toppenkväll en helt vanlig tisdag!