Jag har som tidigare nämnt satt upp en ambition om att cykla Oslo-Stråtjära i sommar. Har fortfarande inte sagt att jag SKA, men jag jobbar för att det ska bli så. Sitter och kollar kartor över campingplatser, googlar på cykelväskor (får låna av en fd kollega!!), grubblar över hur långt man kommer på en dag, hur ont i kroppen man får och så vidare.

Och så cyklar jag förstås. Måste ju känna på hur det känns att cykla långt, och så här långt har jag kommit på att 3 mil i ett svep inte är någon match. Men också att det är en viss skillnad mellan 3 och 5 i hur trött man är.

I fredags cyklade jag Oslo – Lillestrøm, en sträcka som blir startsträckan om jag ger mig ut på min långcykling. 23 km, inget man dör av, men problemet är att efter Lillestrøm finns det ingenstans att bo före Magnor vid svenska gränsen. Och dit är det ytterligare 8-9 mil. 11 mil första dagen är ett rätt mastigt mål, så jag har funderat på att skippa Oslo-Lillestrøm helt och ta tåget den sträckan istället. Ergo ville jag provcykla den för att se om det var värt det.

Planen var att ta tåget hem, men när jag väl var där så kändes det som lika bra att cykla hem också.

Vägen var så j*vla tråkig, så jag tror jag tar det tipset jag fått och hoppar över de första milen och går rätt på Lillestrøm-Magnor första dagen.

Åtta mil, det ska jag väl greja?!