Det var dags för Oslo Kammermusikkfestival igen, med bland andra mig som frivillig. Konserterna valda med omsorg, och min första kväll var det en levande legend som stod på programmet; Pinchas Zukerman, världsberömd violinist och platsen var aulan i universitetsbyggnaden på Karl Johan.

Det är alltid spännande att träffa världsartister och jag undrar alltid hur dom är. Det här är ju deras jobb, att framträda inför massor av åskådare, framföra verk som många i publiken kan både utan och innan och kanske därför nagelfar framförandet lite extra, ganska begränsat med glamour och många resor runt om i världen. Är dom stressade? Nervösa? Ovänliga? Sociala?

Och så blir jag lite star struck såklart.

Zukerman skulle spela med sin hustru Amanda Forsyth (cello), pianist Angela Cheng och två unga norska musiker; Christopher Tun Andersen (fiol) och Eivind Holtsmark Ringstad (viola).

Brahms pianokvintett bland annat, i den fantastiskt vackra aulan som runt hela är fylld med målningar av Edvard Munch. Bara det är den värd ett besök för…

Men mitt jobb den här dagen var att hålla mig i bakutrymmena (ingen bladvändning för mig i år), så det här var vad jag såg av konserten 🙂

Men det var inte det sämsta, för ljudet är såklart fantastiskt och musikerna likaså och det är en sann glädje att stå där bak och höra på.

Efter konserterna är vårt jobb i konsertgruppen att se till att logerna ser rena och snygga ut och att den dryck och snacks vi ställt dit innan kommer upp för transport tillbaka till festivalkontoret. Det brukar gå rätt snabbt och man är oftast hemma gott och väl en halvtimme efter konsertslut.

Ett ganska lätt jobb att vara konsertgrupp.