Yes då var det dags för första dagen på stranden! Började perfekt med lite mulet, så man inte bränner sig lika lätt. Ordentligt insmorda barn rusade ut i vattnet, och jag rusade efter för det är höga vågor och ganska strömt här på sina ställen så jag vill inte att dom är ute i vattnet själva.

Tamarindo är ett surfarställe kan man lugnt säga. Jag vet inte om det framgår av bilden nedan, men man sticker verkligen ut om man inte har en bräda i släptåg.

Det finns en anledning till att det är ett surfarställe också – massor av vågor, och för en inbiten surfare som jag själv med många år i branschen är det ju HELT rätt ställe att vara på. Eller nä okej då, jag är väl ingen inbiten surfare kanske. Har nog faktiskt aldrig stått på en surfbräda i hela mitt liv tror jag. Så ja, chansen är väl nu om jag vill. Men jag gjorde det inte förra gången vi var här i landet, och jag har inte mer lust den här gången, så jag passar.

Jag är rätt nöjd med att plaska i vågorna och glida med lite, hänga på stranden och ha det allmänt gôtt.

Idag på eftermiddagen gick vi och köpte varsin bodyboard åt killarna; en sån där bräda som man ligger och flyter på i vattnet, inte en man ställer sig på, så nu ska dom börja tränas 🙂

Middag i en food court av det bättre slaget blev helt perfekt – barnen åt nudlar med kyckling och räkor, maken gav efter för sin soft spot Biff Teriyaki (trots att han skulle äta vegetariskt hela dagen…). Jag gick till Puro Vegan och fick mig en rejäl burrito med sallad vid sidan av, jättegott och alla var glada.

Lite extra cred för food court’ens skylt på toan – Klart man går på den och inte på vanliga tråkiga damernas (även om den var en sjöjungfru, så inte helt tråkig den heller):