Det är inte bara lätt att vara enbröstad på stranden i paradiset. Jag känner mig ful, freakig och okvinnlig, ”damaged goods”. Inte för att någon bryr sig eller tittar efter, och om dom gjorde det så ja….so what?! Det här är det jag är. Dessutom har jag tid hos plastikkirurgen efter nyåret, så vad är problemet?!
Jag vet inte. Men jag vill inte ligga på stranden, det känns jobbigt… Så just nu har jag strandpaus och sitter på fiket med en iskaffe. Stackars mig.
Och ja, jag har badat, både igår och idag och jag kommer båda många gånger till varje dag här Tamarindo.
Så jag antar att jag bara är lite gnällig. Behov av egentid kanske. Och Wifi.
24 timmar 
Takk for et innlegg som setter tankene igang. Jeg tror jeg forstår dine følelser på stranden ganske godt, selv om forståelsen vel aldri kan bli 100 prosent. Stå på, Pernilla!
Jeg var i Costa Rica i 2014 med in mor og min fru. Fantastisk mangfoldig land. Jeg likte nok jungelvandringene best, inkludert noen sånne skyroads hvor man går på hengebro mellom tretoppene. Pass deg for myggene i CR, de har med seg mye rart inkludert dengue fever.
Ja det är en konstig känsla, Morten. Missunnsamhet mot de som (fortfarande) har två och någon konstig sorts förnekelse för att det hänt just mig, samtidigt som de synliga bevisen är så tydliga – särskilt på stranden. Inte för att någon tittar då, som sagt, det är bara i mitt huvud…