Den här dagen hade vi hyrt en bil för att åka lite längre bort. T ville vara kvar hemma och fixa lite med bilen, och vi skulle ge oss iväg för att gå en vandring uppe i bergen mellan Larnaca och Limassol. Vandringen heter Top of the World, och har lagts ut av några som kallar sig Amathus Aunties. Jag gick en vandring förra året som dom hade lagt ut, och det var en fantastiskt fin tur som verkligen visade fina sidor av Cypern.

Men resan är ju som bekant en del av målet i min värld, så vi gjorde snabbt en avstickare redan i höjd med Pyla (man blir ju rastlös av att ligga på motorvägen för länge, inte sant?). Mitt ute i åkern här ligger en grav. Det var säkert inte en åker den gången som någon bestämde sig för att lägga sig / bli lagd här, men nu är det definitivt det – åker kantad av motorväg. Det finns ingen info om vem det är som har varit här, men han/hon verkar inte vara kvar – iallafall inte vad jag kunde se när jag gick ner.

Men det ska erkännas att jag inte gick ända in i innersta rummet. Jag vill gärna tro att jag inte är vidskeplig och inte heller har några problem med trånga utrymmen, och det har jag ju naturligtvis inte heller, men just den här gången hade jag bara inte lust att gå in i det innersta rummet. Annars hade jag såklart gjort det. Såklart. Nästa gång.

Stopp nr två var betydligt luftigare; i den lilla fina byn Menoya där någon klok person lagt en liten gömma så man ska göra sig omaket att köra förbi och se på den. Oklart hur många som faktiskt ser på lilla Menoya på sin väg, men vi gjorde iallafall det och det är jag glad för.

Efter Menoya tillbringade vi alltför lång tid i buskagen bredvid motorvägen och blev bara irriterade, innan vi tillslut tog oss vidare till Mjölkgudinnans(?!) kloster som bara var för herrar och damer med långbyxor. Herrar med kjol såg jag inget om på skylten, men det var kanske okej – det är ju kultur med kilt och inte bara sedeslöst mode. Eller nåt.

Vandringen längs Top of the World var fantastiskt fin. Vi gick förbi Hellas Sat Space Center och Makarios III’s parabolbas helt i början, och trots att det var så mycket mottagare och sändare där (eller kanske just därför) var det svårt att få bra mottagning med GPS’en, men en ihärdig CaddyMum fixade biffen.

Vi träffade också en trevlig ung man som undrade vad vi gjorde där ute i åkern. Han såg inte ut som att han helt trodde på mammas (ärliga) förklaring, men varnade oss vänligt för att gå för nära hans gård, eftersom hundarna var lösa. Åkej. Ska vi nog göra.

Allt gick bra, vi hittade vad vi sökte och fick fantastiska vyer  på köpet. Fika intogs på högsta punkten, med Dipotamos Reservoir framför oss och satellitstationen och klostret bakom oss, helt underbart. Vi hade en sån otrolig tur med vädret också; regnmolnen kretsade runt oss hela tiden men vi gick i en ö av sol med svalkande vindar, suveränt.

Otroliga mängder lavendel hela vägen, kan tro att bina som jobbar i bikuporna längre ner gör en del lavendelhonung. Vi hade ju tänkt låta oss bli uppskörtade och köpa lite av munkarna, men om dom är så kinkiga med kläder så behöver dom inte mina pengar.

Efter ett stopp vid The two rivers åkte vi upp till Lefkara och fick en helt otrolig vy över byn, bergen, havet…jag ångrar inte en sekund att vi åkte upp dit, men mamma var ganska orolig på vägen upp över hur vägen ner skulle gå för sig egentligen. Och så var det ju den där ormen vi sett ihjälslagen på vägen upp. En sån där farlig orm som bara finns på östraste sidan fast tydligen inte nu längre…brrr…

Middag nere i Lefkara och sen kom vi hem sent. Alternativet var att sova på hotell, men vi hade ändå så relativt sett kort väg hem så det var det inte riktigt värt.

En härlig dag på tur, definitivt!!