Som många andra älskar jag tekniska prylar. Självklart har jag en smartphone (eller faktiskt två egentligen; en till jobbet och en privat), en tablet, en lös hårddisk som jag släpar med mig överallt i min handväska, en mp3-spelare och i tillägg en hög gamla prylar som har för högt nostalgiskt värde för att slängas – dom var ju så himla bra en gång och funkar ju faktiskt fortfarande. Av någon anledning satt jag och drömde mig bort i gadgets här mitt på jobbet, och funderade på vad jag har egentligen.

Min första handdator (ja för så hette dom ju förut) var en Palm V som jag ärvde av min kära make;

Monokrom skärm, en stylys att skriva med, ordet ”app” fanns väl knappt…Men den funkade bra för det som den var menat; kalender, adressbok, anteckningar, miniräknare och lite annat, och den var snabb. Den vann på snabbhet och enkelhet, men för den som är hooked på och att kunna färgkoda olika saker så var det dags att gå vidare.

Vid den tiden jobbade jag på Chalmers och hade en chef som inte var så känslig för vad hans anställda ville ha. Önskade man sig en teknisk pryl och man trodde att man hade användning för den så fick man köpa den på hans konto. Den enda motfrågan man fick egentligen var ”tror du jag behöver en sån också”. Svårt att svara på, med tanke på att han inte var så intresserad av att sätta sig in i hur dom funkar.

Det blev en Palm Tungsten T3.

Färgskärm och UTRAGBAR SKÄRM!! Den blev ytterligare en tredjedel större och värdefull yta togs inte upp av skrivområdet. Det här är en feature som jag saknar hos smartphones av idag.

Den var fortfarande lika snabb, lika bra och om jag minns rätt fanns det lite fler program till den (som man fortfarande inte kallade för ”appar”. Jag har den fortfarande kvar i byrålådan, med laddare och allt.

Det var ungefär här någon gång som det allmänt började bli prat om att man började vilja kunna ha sin handdator och telefon i ett. Jag var envis och sa att det vill jag INTE, och jag ville i vart fall INTE ha kamera i samma enhet. Näpp, olika saker är bra på olika; man har telefon att ringa i, handdator till allt skrivbordsmässigt och kamera till ta kort. Berömda sista ord som jag har tuggat, ätit upp och svalt igen många gånger. Men jag står åtminstone för att jag sa det, även om jag småler åt mig själv samtidigt.

Jag var väldigt fördjust i Palmens handstilsigenkänning – det var bara var att sladda på med pennan i den lilla rutan så omvandlades handskriften till tryckt text. Men trots allt är det snabbare med tangentbord, så när det var dags för uppdatering såg jag på Palm Treo.  Knapparna på Treo var lite små, ungefär som på Blackberry, så det blev en Qtek 9100 för flera tusen kronor. Den här gången fick jag betala själv, för jobbet på Chalmers var ett minne blott och en ny, snål, arbetsgivare var på tapeten. Mitt första stora inköp för egna pengar.

Den hade inte Palms operativsystem, vilket jag väl har saknat sedan dess, men de hängde inte med i utvecklingen och har väl mer eller mindre avlidit om inte jag fått för mig fel. Windows mobile, minns inte längre vilken version och inte spelar det någon roll heller. Den var inte så särskilt flexibel i gränssnittet, men en rysk (?) firma, Spb Softwarehouse, hade en otroligt bra programvara som man installerade och kunde fixa till det med. I mitt fall precis som jag ville ha det.

Den här telefonen är numera musikmobil åt Adam. Om inte Hannes har trashat den fullständigt förstås, tror nästan det.

Hannes har också fått en musikmobil och det är min HTC TyTnII, som inte är något mer än uppföljaren till Qtek’en, efter att HTC köpte upp Qtek.

När jag började jobba i Asker 2008 var det den här jag lyckades tjata till mig. Den i sin tur ledde till en våg av HTCs på kontoret och det blev satt som företagsstandard. Men som sagt, nu är den musikmobil åt en tvååring. Idiotiska kontakter med unik HTC-koppling både på laddare och hörlurar. Laddare ok, men HÖRLURAR??!! Mao kan du bara använda HTCs egna. Tur att dom var bra då, men jäkligt struligt när dom gick sönder och behövde bytas ut. WM på den här också, lite trögt, inte så flexibelt, iOS tyckte jag var ännu mindre flexibelt, så jag var nyfiken på Android-systemet som började bli stort. Nästa blev en kärlek; HTC Desire HD.Den är så fantastiskt bra. Även nu när den är ett och ett halvt år gammal är den suverän; snabb, full av gratis (offline) vägkartor, gratis navigation (men kräver uppkoppling, så fint att jag har fri datamängd), alla features jag vill ha finns på Android Market, suverän på det mesta. Kameran är halvdassig, och vid en systemuppdatering slutade den fungera. Inte så bra precis, men på min andra Desire HD funkar kameran alldeles utmärkt även efter uppdateringen. Orkar inte bry mig så mycket om det.

Jag är fast vid Androidsystemet, tycker det är underbart flexibelt och widgets är något som är mitt i prick för mig. Dessutom har jag ju investerat en del pengar i appar och har några program som jag vet inte finns för andra operativsystem och som jag så gärna vill ha att jag är beredd att välja system efter det.

Men en tablet ville jag ju gärna ha också. En android-tablet. Det blev en Motorola Xoom.

Det tog ett tag för mig att verkligen falla för den när jag väl hade den. Ja bortsett från att den själv föll i kakelgolvet bland det första den gjorde och fick en spricka i skärmen men det är en annan (och oerhört långdragen) historia.

Men nu är jag helt fäst vid den och använder den hur mycket som helst. Börjar till och med fundera på att nedgradera mig på telefonsidan till en liten enhet som inte tar någon plats och kanske inte kan så mycket och så ha Xoom’en till allt det jag hade mobilen till. Den börjar redan ta den funktionen, speciellt sen jag skaffade ett 3G-kort till den.

Men BLIR mitt liv lättare av de här prylarna? Eller är det bara jobbigt att byta allt och föra över kontakter, dokument, göra alla inställningar på nytt när man byter enhet osv? Nä byta går fort, inget problem numera.

Det är stora fördelar med allt nytt jag lär mig genom mina gadgets som jag inte skulle lärt mig utan dem – bildredigering beyond crop och resize till exempel, alla böcker jag får läst som jag nu bara snubblar över men inte hade snubblat över i pappersformat då jag aldrig snubblar in i en bokhandel numera, tidningar jag får läst som jag inte skulle läst annars, kontakten jag håller med personer som jag inte har så nära mig att jag tar upp telefonen och ringer men ändå skickar små hälsningar och småpratar lite med på chat ibland…

Gadgets och teknikutveckling är något jag verkligen ÄLSKAR. Och jag hade gärna haft fler av mina 24 timmar till att förkovra mig i några av alla möjligheter de erbjuder.