Cyperns högsta berg heter Olympos och är ca 1950 m högt och ligger i Troodosmassivet på öns syd-sydvästra del

Om man är på DET humöret finns det fina turer man kan gå där uppe för att få några meter och lite nöje i benen. Artemis trail är den längsta med 8 km, och den fick jag och kära mor för oss att vi skulle gå, och det har vi nu gjort.

Väl utrustade med sandaler och kortbyxor och med väderrapporten i färskt minne (den som sa +17 grader och växlande molnighet) tog vi bilen till startpunkten och gav oss glatt ut på tur. Med i ryggsäckarna var dricksvatten, kaffe/te, koupes (om ni inte vet vad det är har ni missat något) och kanelbullar, gott förberedda på en fin tur i solskenet.

Stigen var bred och fin, täckt med tallbarr och kottar. I början i allafall. Vi gick som scouter, glatt trallande bortöver stigen och gladdes åt vårt fina väder. För i början var det fint väder. Blåsigt och lite mer än växlande men fint.

Längs stigen finns skyltar som talar om vad man ser på, ifall man undrar.

Efterhand blev det mindre av det där med +17 och mer av det där med växlande molnighet. Eller iallafall molnighet. Mamma gick före och visade vägen genom snön, för snö var det, på alla nordsidor.

För att göra en lång historia kort så gick det bra, vi kom i mål långt under den tid det var tänkt att ta. Blöta, nerkylda och lite smågriniga (fikapausen blev inte den mysstund i solen vi sett för oss – snarare en huttrig seans då vi på kortast möjliga tid försökte få i oss lite näring – koupes och värme – kaffe) kastade vi oss in i bilen, satte på värmen och körde ner till hotellet för att jag skulle lägga mig i fosterställning och försöka få tillbaka lite värme i kroppen. Det tog några timmar.

Sen åkte vi ner till apoteket i Kakopetria för att köpa antihistamin mot ett insektsbett jag fått.

Bara nöjen.