Det här är min granne och hans fru. Dom är glada pensionärer som bor här i sin husvagn (med yttertält överbyggt med plåttak och med träväggar runt, uteplats med plåttak, parkeringplats…ja du fattar) den soliga delen av året. Han har just gnällt på mig för att Jernbaneverket stänger ner Oslo centralstation efter fellesferien (typ industrisemestern) och inte i. I fellesferien är det tydligen (enligt honom) en reduktion av mängden trafikanter med 70% så det hade väl varit bättre? 

– Ja, jo, svårt att argumentera emot ifall de siffrorna är rätt.

– Men det går inte för då ska de som jobbar i Jernbaneverket ha fellesferie och jobba när alla andra jobbar, så därför får vanligt folk ändra sina planer och ta buss för tåg.

– Hmm nej det är nog inte därför, det har med planeringen av hela underhållsarbetet att göra och det är mycket som görs just i semestertider.

– Underhållsarbete? När en vajer faller ner från en mast för att den masten inte varit underhållen på femtio år, så blir det tågstopp på grund av det, så går det när man har för många direktörer som ska ha höga löner och inte satsar på underhåll!

Det gick fortare än jag trodde det skulle göra att komma in på direktörslönespåret, men Grannen var snabb.

– Eh nej det har nog mer att göra med att underhållsarbetet inte fått pengar förrän de 2-3 senaste åren och det tar tid att komma ikapp 40 års eftersläp. Nu har vi pengar för underhåll iallafall och vi arbetar för fullt för att få gjort allt som  behövs. Se på Sverige till exempel som fortfarande inte satsar på järnvägens underhåll, de har mer än 50 års eftersläp nu…

– Pengar, de går bara till direktörernas löner, nu får du sluta försvara Jernbaneverket

Och där var diskussionen slut och han fortsatte sin inspektionsrunda i grannskapet. 

Han är en trevlig man egentligen, och väldigt hjälpsam när det behövs. Igår kom han fram till mig när jag satte upp tältet och sa att det var ett par här som tältat i en vecka och lämnat efter sig (med flit) ett campingbord och tre stolar, och att jag gärna fick ta dom om jag ville. Så nu sitter jag skönt i en campingstol istället för att huka mig inne i tältet.

Det var också han som hjälpte mig få ström, genom att låna ut sin 25-meters IP44-kabel och dra den tvärs över grannarnas tomter. ”Nä han kommer inte, han e dö, och hon där är i Oslo och kommer väl imorgon tror jag” (grunden till tågdiskussionen idag). Sladden räckte ända in i mitt tält, så nu har jag full ström närhelst jag vill.

Det är bra med aktiva grannar som inte är rädda för att ta kontakt (pun intended), men det kan nog vara lite slitsamt att bo här permanent. Samtidigt vet man att allt är ok när man är borta, han ser efter och går sina rundor (tänk ”En man som heter Ove” fast 20 år äldre).