Eftersom alla somnade typ 20:00 eller tidigare igår kväll var vi ett piggt gäng som var klarvakna vid femtiden i morse. Så jo nog är vi lite jetlaggade ändå, även om jag inte vill tro det. Det blåste enormt mycket hela natten också, så man har ju legat vaken i omgångar och filosoferat lite och undrat om det är en fågel som skriker eller ett extremt rostigt gångjärn som gnekar.

Men jag gick på en GC-promenad söderut medan de andra tog dagens första (och enda, men det visste vi inte då) bad i havet. Det var dryga tre kilometer mellan vår plats på stranden och cachen – en perfekt promenad vid halv nio på förmiddagen. Lite blåsigt fortfarande men det är ju bara skönt! Eller?

Vägen dit gick jag på vägar innanför stranden för att spara på krafterna. Jag är lite klen när det gäller värme så bäst att inte förta sig. Det gick hur bra som helst. Vägen tillbaka efter väl förrättat värv var det lite värre med. Då tänkte jag nämligen att jag skulle gå strandvägen bara-för-att. Ingen bra idé när det blåser jag vet inte hur många sekundmeter.

Turen var knappa 7 km, inte jättelångt mao, men jag var helt slut när jag kom tillbaka; sandblästrad och vindpinad i största allmänhet. Då var de andra precis på väg upp från vattnet och skulle gå och köpa nytt cyklop och så var dagen vid stranden över.

Men inte dagen i vattnet. Så här ser det ut 4 timmar senare:

Inga sorger här inte!