Filmen Amadeus – Live!

Jag har en vän som ibland får biljetter över från sitt jobb på Operan, och ibland finns det lediga platser tex när hennes man inte vill eller kan gå. Ett sånt tillfälle var i höstas när jag var och såg Damien Jalets Skid, och idag var det dags igen men något helt annat.

Minns ni Milos Formans film Amadeus från 1984 (ja, SÅ länge sen var det faktiskt!)? Den med Tom Hulce i titelrollen, han som skrattade så roligt. Filmen visades på storskärm på Operans scen och orkestern och kören satt nedanför och framförde filmmusiken parallellt som den gick (det var alltså ingen musik från filmduken, utan bara från scenen).

Den gamle Salieri berättar för prästen om hans livs bittra fejd med Mozart. Kören och orkestern sitter på scenen nedanför.Det syns inte så bra på bilden, men dirigenten har förutom sitt notställ med partituret även en skärm framför som dels visar filmen och dels anger pulsslag och när han ska slå av för att tajma filmen, hur coolt som helst! Det är tydligen lite av en resande cirkus det här – dirigent, ljudtekniker och film reser runt och gör den här uppsättningen med olika operahus. I Göteborg är det två föreställningar till, båda slutsålda.

I pausen var det utgång på baksidan, eller det som snarare borde kallas framsidan för det är så vackert ut mot vattnet; kranarna, båtarna, Älvsborgsbron…Göteborg är så himla fint på sina ställen.

 

Så nu sitter jag här och kollar vad Tom Hulce har hållit på med egentligen sen filmen gjordes (en hel del visar det sig), konstaterar att Salieri har en av rollerna i Homeland, och det jag redan visste – att den skrämda husan är en av de fyra kompisarna i Sex and the City. Och jag imponeras av att det tydligen är Hulce själv som spelar alla pianoinsatser i filmen och att han innan inspelningarna började bara kunde spela gitarr. (vilket ju inte är så bara, men jämfört med att spela piano upp och ner är det viss skillnad)

Och så lyssnar jag på Mozarts Requiem förstås. Ett av de vackraste verk som skrivits, så enkelt är det.

Jag har sjungit det flera gånger, och det var svårt att inte sjunga med i filmen bitvis 😀

Tydligen gick försäljningen av Mozarts musik upp 30% året närmast efter att filmen kom, och Salieris musik kom fram ur dammhögarna och fick en liten återupplivning.

Jag springer så sakteliga

c25kÄr numera inne på vecka 6 av min Couch to five kilometers – program. Eller C25k som vi i gemet säger…Måste ju kalla det för något lite flashigare än vad det faktiskt är – annars är det väl ingen som vill starta ett sådant program. Eller?

Tidigare när jag gett mig på att springa har jag fått ont i knäna, så inte denna gång. Men däremot har jag ont i vänster fot, fast det känns inte riktigt som att det har med springandet att göra (jag kan bara inte kalla det för löpning när jag lufsar runt i godan ro…), utan något annat. Jaja, ont gör det iallafall – fast inte när jag springer, konstigt nog, men så fort jag går på foten däremellan, och det är ju större delen av tiden.

Men jag har iallafall varit disciplinerad. Till och med sprungit kl 6 på morgonen (well, det hann väl bli halv sju innan jag kommit ur sängen och ut på vägen) när vi var på en tvådagars jobbsamling (APT….en tveksam aktivitet som vi statsanställda måste ägna oss åt med jämna mellanrum) och jag helt enkelt inte hann min runda på kvällen. Så jag gjorde det morgonen efter istället.

Det var jag, hästarna och gässen som var uppe, inte en levande människa så långt ögat nådde. Men fint var det!

2018-05-29 Tofta Herrgård

Jag har sprungit på morgonen en gång till faktiskt! Inte klockan sex precis, men före frukost iallafall. Bokade en date med min man på stranden om 30 minuter (programmen är ca 30 min varje gång), för det brukar vara fint att avsluta springturen där nere och hoppa i. Och så även den här gången!

2018-06-02 08.41.29
Sprungen, badad och redo för dagen kl 08:40. Jomen!

Skulle sprungit idag men pausar pga foten, får se hur jag gör imorgon.

GDPR

Då är det snart dags för dagen D. Eller G. Eller GDPR, då den nya personskyddslagstiftningen träder i kraft som ersätter PUL. personuppgiftslagen. Det har nog ingen missat.

Det mest intressanta i samband med  att den inträder är att alla som har mig i sitt register (alla i EU antar jag) har skickat mig mail där dom talar om att dom ska följa det här. Och jag fascineras över hur många som har mig i registret och som jag således har en relation med.

ICA, Com Hem, SJ, Spotify, Telenor, Telia och några till känns väl ganska självklara, men en del överraskar mig; CareerBuilder.se (aldrig hört talas om – eller det har jag nog eftersom jag registrerat mig hos dom men dom gjorde tydligen inget större intryck…), Truecaller (skräpprogram som inte gjorde det det skulle, ta bort mig please), Trustpilot (huh?!) och några till. Men nu kan jag iallafall kontakta dom och be snällt att dom tar bort mig. Om dom nu gör det.

Det är en övning

Idag kom SAMTALET, samtalet jag väntat på i månader. Samtalet från min platschef som säger att det har hänt en olycka på mitt bygge på Orust, att en buss har krockat med en anläggningsmaskin, att man inte känner till att det är några personskador, men att det är plåtskador. Entreprenören är på väg ut för att skaffa sig en uppfattning om skadeläget och ska återkomma.

Sen säger han det viktiga – att det är en övning och att jag ska ringa ett nummer till övningsledaren. Jag ställer någon motfråga; när har det hänt tex, men jag har redan fått all information jag behöver och ringer övningsledaren.

Efter det gör jag som jag skulle gjort i en verklig situation; jag ringer min överordnade och rapporterar att vi haft en olycka, vad den inneburit och vad som händer just nu. Och hon i sin tur ringer övningsledaren och sin överordnade.

Och så håller vi på tills larmkedjan nått sitt slut. En timme senare har vi uppföljningsmöte där vi går igenom vad det presenterade scenariot var, hur vi agerade, hur vi borde agerat och hur övningsledaren tyckte att det gick (vi fick väl godkänt 🙂 ).

Läskigt men nyttigt att ha såna här övningar, och väldigt bra att träna inför en potentiellt verklig situation – som vi såklart hoppas att den inte inträffar.

17 maj – i år igen!

Hannes finklädd i sin Carmencitaklänning, och Adam lite mer passande klädd i dunjacka. Ja och så shorts då.

Det går ju inte att ha varit i Oslo på 17. mai och inte nämna det. Men samtidigt känner jag att jag gjort det så många gånger nu, och det är ju som traditioner är – likadant varje år.

Efter att ha haft 25-27 grader varmt i flera dagar även i Oslo var det helt plötsligt sviiiinkallt (=15 grader och nordanvind). Bra för dom som skulle gå i tåget, men fett olyckligt för oss andra som frös som idioter. Iallafall till 13-tiden då värmen vällde in igen tack och lov.

Tårögda barn (mina egna alltså) som stod på skolgården och blev omsvärmade av sina före detta klasskamrater, en minsting som var jättearg på mig för att jag fick oss att flytta (han menar i sina deppiga stunder fortfarande att det är mitt fel, inte ett gemensamt beslut vi vuxna tog) och mycket mycket känslor.

Svårt för barnen att känna att allt är som vanligt när man träffar klasskompisarna – men ändå är det inte som vanligt för dom har gått vidare åt sitt håll och A och H åt ett annat med andra kompisar.

Men bäst av allt på hela dagen var för mig när en av dom som var riktigt taskiga mot Hannes i skolan kom fram till honom och med ett vänligt och uppriktigt ansikte bad om ursäkt för att han varit så dum mot Hannes i tvåan! Hannes hade på sig sitt stenansikte som åker på när han träffar dom elaka barnen, så han var inte direkt mottaglig för ursäkten, men han fick ändå fram ett ”Det är okej”.

Den andra killen, S, hade nog väntat sig lite mer respons, men jag förstår Hannes också – det är inte lätt att bara glömma allt som varit bara för att en person kommit på bättre tankar. Men jag försökte ändå säga att det var jättebra av honom att komma och säga förlåt, att det var starkt gjort, så han skulle känna att det var rätt sak att göra även om responsen blev lite mindre än förväntat.

Det finns hopp!

Gratulerer med dagen, venner!

Äntligen i Stockholm igen

Någon som hörde att alla tåg mellan Göteborg och Stockholm var inställda igår? Att det dels var en nedriven kontaktledning i Alingsås och en urspårning, alternativt försenat spårbyte, mellan Katrineholm och Flen?

Jag var en av dom hundratals människor som stod på Göteborgs Central och väntade på tåg som blev uppskjutna och uppskjutna men inte inställda så vi kunde gå hem.

Min och tusentals andras dag och kväll igår. Väntan, väntan och väntan. Det mest kassa var dels att de informatörer som stod ute gav olika besked – en säger att alla tåg är inställda men att det inte står på tavlorna än, en annan säger att det snart kommer gå ett tåg till Stockholm….

Jag skulle åkt 16:29. Kvart över sju gav jag upp och åkte hem, bokade biljett på Norwegian 07:15 och la mig att sova.

Och nu är jag i min älskade stad, 27 grader varmt ute, jag är på kurs i förhandlingsteknik, har varit ute på Djurgården och sprungit (fortfarande 100% på mitt soffpotatis-till-5k-på-8-veckor-schema), hittat tre cacher varav en riktigt fyndig och rolig.

Och Stockholm kommer ALLTID vara min stad.